Förbättra din sits
Här kommer tips för att förbättra din sits!
Mellandelen är central
De flesta känner till den lodräta sitsen, att det ska gå att dra en linje från axeln, genom höften och vidare ner till hälen.
- Men jag är mest intresserad av mellandelen, från höften ner till knäet, det vill säga kontaktytan mot sadeln.
Mette ritar upp en stående triangel, man kan tänka sig att balansen sitter i skrevet och i de båda sittbenen, och att dessa punkter representerar triangelns tre hörn.
Om man klämmer sig fast i sadeln med knäna förlorar man kontakten mellan sadeln och skrevet eftersom man klämmer sig upp ur sadeln. Om man lutar sig för mycket bakåt hamnar all vikt på sittbenen, lutar man sig för mycket framåt blir man hängande på skrevet och har svårt att hålla balansen. Man kan sätta sig på kanten av en stol och lägga händerna under sittbenen för att känna hur vi påverkar hästen med dessa. Luta dig framåt, bakåt och åt sidorna och känn skillnaden.
Starka bukmuskler
För att både häst och ryttare ska kunna använda ryggmuskulaturen gäller det att bukmusklerna är starka.
Mette Henriksen jämför överkroppen på ryttaren med en låda med fyra räta väggar. Man får inte vika sig åt sidan med överlivet, "ögat i magen" ska hela tiden se ut vägen. Det Mette Henriksen kallar "ögat i magen" sitter mellan naveln och diafragman.
Huvudet ska vara buret och blicken peka framåt, möjligen en aning nedåt eftersom man då förhindrar onödiga spänningar i nacken. Man kan tänka på att inte spänna sig i käkarna eftersom den spänningen går vidare mot nacken och axlarna. Här tipsar Mette om att du kan testa att spänna och sedan slappna av i käkarna och se hur det påverkar kroppen.
- Bara det lilla kan ha en otrolig betydelse på vad vi gör, säger hon.
Kroppsdel för kroppsdel
Mette Henriksen går igenom kroppsdel för kroppsdel. Kroppen är som ett pussel med små bitar som kan ställa till större besvär än man tror om man inte får ihop det. De olika delarna påverkar varandra tydligt.
Axlarna ska hänga avslappnat ner men vara raka. Spända axlar betyder spända händer.
- Händerna ska se ut som om vi var på cocktailparty och håller i glas, skämtar Mette Henriksen.
Handleden ska vara avslappnad och rörlig så att ryttaren kan ändra på tygeln med små medel. Det vanligaste felet är att vi stänger tygeln mellan lill- och ringfinger.
- Man ska stänga tygeln under tummen som inte ska vara platt utan böjd så att den nästan bildar ett litet ta. En platt tumme ger spänningar i hela underarmen.
Rörlig underskänkel
Underskänkeln ska vara rörlig, kunna pendla fram och tillbaka och inte ut och in från hästen sett.
Hälen ska vara lägsta punkten och tårna peka aningen ut från hästen.
- Jag brukar säga att de ska peka på fem i ett om man jämför med en klocka.
Rider du däremot utan stigbygel gör det ingenting om tån blir lite lägre. Mette rekommenderar inte lättridning när man inte har stigbyglar.
- Då förstärks att man vill klämma sig fast med knäna i sadeln.
När du rider med stigbyglar ska du snarare tänka att du ska lyfta tån, hellre än trycka ner hälen.
- Då slappnar man av i knäet och spänner inte vristen. Om hälen trycks ner riskerar man dessutom att trycka ut och fram foten.
Nästan alla är oliksidiga
Få människor och hästar är liksidiga. Man kan till exempel tänka på vilken fot man börjar med när man ska gå upp för en trappa eller vilken arm man lägger överst när man lägger armarna i kors. Sedan kan man testa att göra tvärt om och se hur lätt eller svårt det är.
- Om hästen ska vara liksidig måste vi också vara det, säger Mette Henriksen. Vi måste vara medvetna om vilka brister vi har och jobba med dem på samma sätt som vi jobbar med hästens.
En bra övning för att kontrollera sin sits och balans är att låta sig bli longerad till häst av någon annan. Tänk på att välja en lugn häst så att du som ryttare kan känna dig trygg och säker. Ryttaren ska ha sadel och stigbyglar men inte sporrar, och tyglarna ska vara snurrade och hänga runt halsen på hästen.
Stiglädren ska vara tillräckligt långa för att ryttaren ska kunna hålla om hästen samtidigt som de ska vara tillräckligt korta för lättridning. Ryttaren ska hålla händerna i samma position som om han eller hon höll i tyglarna. Linföraren bestämmer tempot och voltens storlek medan ryttaren sköter gångartsväxlingarna.
Källa
Mellandelen är central
De flesta känner till den lodräta sitsen, att det ska gå att dra en linje från axeln, genom höften och vidare ner till hälen.
- Men jag är mest intresserad av mellandelen, från höften ner till knäet, det vill säga kontaktytan mot sadeln.
Mette ritar upp en stående triangel, man kan tänka sig att balansen sitter i skrevet och i de båda sittbenen, och att dessa punkter representerar triangelns tre hörn.
Om man klämmer sig fast i sadeln med knäna förlorar man kontakten mellan sadeln och skrevet eftersom man klämmer sig upp ur sadeln. Om man lutar sig för mycket bakåt hamnar all vikt på sittbenen, lutar man sig för mycket framåt blir man hängande på skrevet och har svårt att hålla balansen. Man kan sätta sig på kanten av en stol och lägga händerna under sittbenen för att känna hur vi påverkar hästen med dessa. Luta dig framåt, bakåt och åt sidorna och känn skillnaden.
Starka bukmuskler
För att både häst och ryttare ska kunna använda ryggmuskulaturen gäller det att bukmusklerna är starka.
Mette Henriksen jämför överkroppen på ryttaren med en låda med fyra räta väggar. Man får inte vika sig åt sidan med överlivet, "ögat i magen" ska hela tiden se ut vägen. Det Mette Henriksen kallar "ögat i magen" sitter mellan naveln och diafragman.
Huvudet ska vara buret och blicken peka framåt, möjligen en aning nedåt eftersom man då förhindrar onödiga spänningar i nacken. Man kan tänka på att inte spänna sig i käkarna eftersom den spänningen går vidare mot nacken och axlarna. Här tipsar Mette om att du kan testa att spänna och sedan slappna av i käkarna och se hur det påverkar kroppen.
- Bara det lilla kan ha en otrolig betydelse på vad vi gör, säger hon.
Kroppsdel för kroppsdel
Mette Henriksen går igenom kroppsdel för kroppsdel. Kroppen är som ett pussel med små bitar som kan ställa till större besvär än man tror om man inte får ihop det. De olika delarna påverkar varandra tydligt.
Axlarna ska hänga avslappnat ner men vara raka. Spända axlar betyder spända händer.
- Händerna ska se ut som om vi var på cocktailparty och håller i glas, skämtar Mette Henriksen.
Handleden ska vara avslappnad och rörlig så att ryttaren kan ändra på tygeln med små medel. Det vanligaste felet är att vi stänger tygeln mellan lill- och ringfinger.
- Man ska stänga tygeln under tummen som inte ska vara platt utan böjd så att den nästan bildar ett litet ta. En platt tumme ger spänningar i hela underarmen.
Rörlig underskänkel
Underskänkeln ska vara rörlig, kunna pendla fram och tillbaka och inte ut och in från hästen sett.
Hälen ska vara lägsta punkten och tårna peka aningen ut från hästen.
- Jag brukar säga att de ska peka på fem i ett om man jämför med en klocka.
Rider du däremot utan stigbygel gör det ingenting om tån blir lite lägre. Mette rekommenderar inte lättridning när man inte har stigbyglar.
- Då förstärks att man vill klämma sig fast med knäna i sadeln.
När du rider med stigbyglar ska du snarare tänka att du ska lyfta tån, hellre än trycka ner hälen.
- Då slappnar man av i knäet och spänner inte vristen. Om hälen trycks ner riskerar man dessutom att trycka ut och fram foten.
Nästan alla är oliksidiga
Få människor och hästar är liksidiga. Man kan till exempel tänka på vilken fot man börjar med när man ska gå upp för en trappa eller vilken arm man lägger överst när man lägger armarna i kors. Sedan kan man testa att göra tvärt om och se hur lätt eller svårt det är.
- Om hästen ska vara liksidig måste vi också vara det, säger Mette Henriksen. Vi måste vara medvetna om vilka brister vi har och jobba med dem på samma sätt som vi jobbar med hästens.
En bra övning för att kontrollera sin sits och balans är att låta sig bli longerad till häst av någon annan. Tänk på att välja en lugn häst så att du som ryttare kan känna dig trygg och säker. Ryttaren ska ha sadel och stigbyglar men inte sporrar, och tyglarna ska vara snurrade och hänga runt halsen på hästen.
Stiglädren ska vara tillräckligt långa för att ryttaren ska kunna hålla om hästen samtidigt som de ska vara tillräckligt korta för lättridning. Ryttaren ska hålla händerna i samma position som om han eller hon höll i tyglarna. Linföraren bestämmer tempot och voltens storlek medan ryttaren sköter gångartsväxlingarna.
Källa
Lämna en kommentar
Trackback
